Guess who's baack!
Nytt år, nya tag, nya mål... Ja, ni har ju hört visan förr. Vill ni höra mina new years resolutions? Spelar ingen roll här kommer de ändå.
- Träna mer
- Äta nyttigare
(Japp, så tråkiga är de och precis som alla andras men...) Beach 2014 here I come. (Man kan ju hoppas i alla fall) Men nu eftersom jag säger det här kanske ni kan hjälpa mig att pressa lite bättre.
- Börja blogga igen.
Let's face it, det går mycket fortare att skriva på datorn än att skriva för hand i en bok.
Kom precis på en ny.
- Sluta ha med engelska fraser i varje mening. Oj vad jag blandar språk nu för tiden. Det är Svenska, Engelska, Kinesiska, lite tyska, och lite spanska. Bara krångligt!
Då kan jag väl börja med att skriva om vår Sydney resa där jag egentligen tror att själva resan dit va mer spännande än när vi väl kommit fram.
En styck taggad Caroline på flygplatsen.
Eftersom vi åkte på julafton va det OTROLIGT lite folk på flygplatsen, tror faktiskt inte att jag har varit med om en mer tom flygplats än då. Fantastiskt skönt va va det va. Vi bestämde oss för att ta varsin lite macka i väntan på flygplanet eftersom vi hade såpass god tid innan planet skulle lyfta.
Väl på planet gick allt otroligt smidigt. Till och med flygvärdinnan påpekade att boardingen gick smidigt. Vi kom alltså iväg tidigare än planerat från gaten. När piloten drar på och man trycks bak i sätet sådär när man ska lyfta, vad tror ni händer då om inte en kines eller två stället sig upp! Flygvärdinnan som ser detta ropar i högtalaren "The woman standing up, sitt down IMEDIATLY" och nog visst satte hon sig ner igen, men hon gick några säten fram först. Väl uppe i luften så fick vi vår mat och allt kändes som vanligt. Jag hade köpt med mig lite godis att ha på planet för jag vet att jag aldrig gillar maten jag får. Och folk som känner mig vet att godis går allt väldigt bra ner ändå.
Läggdags och jag började må lite illa. Tänkte inte så mycket på det då eftersom jag har en tendens att göra det på flygplan. Men under natten känner jag hur det blir värre och värre och snart sitter jag i min stol och är nära på att svimma. Jag rusar till toaletten, som innan jag hinner in på svimmar en liten stund på golvet. Tror ni att någon snäll kines hjälper mig upp då? NIX!
Till slut kommer jag in i alla fall och efter det känns det som jag mår lite bättre igen. Men vi bad ändå om några sådana där pappers-påsar för säkerhets skull. SMART! Några minuter efteråt sitter jag där med tre fulla spypåsar och mår relativt mycket bättre. På flygplanet hade vi sån tur att ha jättetrevliga flygvärdinnor som fråga hur jag mådde så fort de gick förbi. Men min episod va nu över så jag mådde mycket bättre.
När det sedan blev morgon och frukosten va bort plockad kom toment och hälsade på alla barn. Han gav ut små mentos tabletter. Även jag och Caroline fick, men jag gav mina till Caroline. Va ännu inte tillräcklig modig att äta något.
9 timmar senare va det dags för landning. När vi va en sesådär 10 min från landning och även alla flyvärdinnor satt sig ner va det återigen dags för några kineser att ställa sig upp så att flygvärdinnorna fick skrika några gånger till på dem. Trots allt som hände under resan gick den faktiskt riktigt fort och relativt smärtfritt. Med tanke på att vi inte hade så värst mycket jetlag så kändes det inte som vi rest under en hel natt som när man åker ifrån sverige till Kina till exempel. Sen hade vi ju och göra hela tiden också, vilket kan ha bidragit till att det kändes som att det gick fortare.
Så va vi äntligen framme. Första dagen tog vi det lugnt, en liten snabb promenad för att se Opera huset hann vi med, men det va tidigt i säng och mycket sovandes som behövdes.
Måste säga att det är riktigt häftigt att ha sett det.
Den fantastiska bron där de sköt upp de fräckaste fyrverkerierna jag sett i HELA mitt liv.
Middag blev det sen nere i Darling Harbour som kom till att bli i alla fall mitt favorit ställe i hela Sydney. Väldigt mysigt med båtar som låg där, bryggan och alla människor. Det blev nästan lite smögen känsla över det hela.
Obligatorisk turistbild på mig och Caroline vid Mrs.Mcqiruies (eller hur det nu ska stavas) point, där vi sedan firade nyår lite högra upp.
Många tripper till youghurtland blev det. FY VAD GOTT!
En glad och fin Caroline vid middagen.
Här är det på kvällen, Darling Harbour. Ni ser ju hur mycket folk det är. Mysigt att bara sätta sig där på en bänk och titta på alla människor. Det fanns allt ifrån familjer, till pensionärer till unga människor som skulle ut senare under natten.
Första dagen på stranden och det blev Bondi Beach. Det va ganska så krångligt att ta sig dit. Vi va tvugna att ta tåg och sedan gå en lite väl hiskeligt lång promenad. Tanken va väl att man egentligen skulle åkt buss, vilket vi sedan gjorde på hemvägen.
Det blev några glas vis och öl men inte alls särskilt många. Jag och Caroline har nämligen en tendens att öva inför pensionär-livet när vi är ute och reser tillsammans.
Japp, här har vi då den berömda kön innan vi kom in till parken där vi firade Nyår. Vi fick stå i kö i 4 timmar i solen (Caroline fick springa tillbaka efter en stund och hämta paraply, annars med min tur har jag nog svimmat i solen). Ont i benen och fötterna så kom vi till slut in och tillbringade hela dagen i skuggan under några träd. Tanken va att om man va här hela dagen skulle det bli värt det sedan för detta va tydligen det bästa stället i hela Sydney för att se alla fyrverkerier vid tolvslaget. När det sedan va dags såg vi bara en pytteliten del av bron och vi fick trängas med en massa folk. Jag vet faktiskt inte om det va väl spända timmar på denna plats för den utsikten. Men om man är i Sydney en gång över nyår så är det väl detta man ska vara med och uppleva. Det va ganska häftigt att ha gjort det ändå.
Eftersom det är ganska dåligt med fiskätandet här i Kina passade vi på när vi va där nere och DU MILDE vad mumsigt det va. Trodde faktiskt inte att jag skulle sakna fisk så otroligt mycket, men denna stekta snappern va sannerligen det godaste jag ätit på länge.
Ber om ursäkt för skakig bild och ofräsch Frida, men vi hade åkt buss och tåg i 1 och en halv timma i 35 graders värme. Jag bara måste visa denna bilden. JAG HAR KLAPPAT EN KOALA och nu vill jag ha en som husdjur mer än något annat!!!
Sista dagen där åkte vi till ett ställe som hette Featherdale Wildlife Park där de hade många djur som bara finns i Australien. Där kunde man bland annat klappa koala, titta på världens mest giftiga orm och se på krokodiler.
Man kunde även på klappa kängrur, men de höll sig mest på platser där människan inte fick komma in och klappa dem. Men nära kom man allt ändå. Ganska så häftigt att ha sett.
Här är då favoritbilden. KOLLA PÅ DE SÖTA FÖTTERNA! Jag vet ju inte vart jag ska ta vägen så söt är den.
Jag blev så kär så jag köpte mig ett gosedjur på flyplatsen. Knut är hans namn och han sitter på mitt skrivbord och har det bra. Nej jag skäms inte över detta!
Sen var det då dags att åka hem. Hemresan gick otroligt smärtfritt. Lång va den ju, vi hade även några jobbiga ungar runtomkring oss. Men ingen blev sjuk eller ställde sig upp vid start och landning.
Tillbaka i Shanghai då så har jag prov nu på måndag, tisdag så jag och Caroline har nu suttit hela helgen och försökt lära oss kinestecken tills vi mår illa och fått ont i huvudet. Så jag hoppas innerligt att vi klarar det annars har hela denna helgen varit onödig. Efter dessa dagar är jag däremot ÄNTLIGEN ledig i nästan 2 månader. Jag ska hem och hälsa på mina kära kompisar, min bror och min mormor. Ska bli riktigt skönt att få andas lite svensk frisk luft och slippa lukten av bajs runt varje hörn. Har nämligen redan efter 3 dagar tröttnat på det.
Så nu har ni en till blogg att läsa framöver, kul för er! Hoppas ni hade en God Jul och en trevlig Nyårsfest där hemma så hörs vi. Puss!
Postat av: Margareta Kagebo Dahlgren
Tack, för att du o din syster delar med er av alla bilder! Jag reser genom er, så häftigt! Gillar din nya layout på bloggen, tuff-kvinnlig med de svarta hårda vid rubrikerna och mot den grå blommiga bakgrunden! God fortsättning! Kram Maggan!
Svar:
Frida Corneliusson
